Hjorthagen har varit en levande stadsdel i många hundra år, långt innan gasklockorna byggdes var här hamn och försäljning och bostäder åt mängder av arbetare och människor som jobbade i stan, tvätterskor, pigor, industriarbetare, hantverkare. Det har berättats att det alltid fanns liv och rörelse och väldigt mycket av mänsklig värme i Hjorthagen – människor höll ihop.
Det finns uppteckningar om folkliv här sedan 1100-talet då Hjorthagen kallade Husarne och var en liten ö i sundet mellan fastlandet och Lidingö. Fortfarande kallas viken utanför för Husarviken efter den gamla pluralisformen av hus – husar. Ett tag ägdes Hjorthagen av det katolska klostret S:t Clara, men blev senare återfört till Kronan då Johan III var regent.
Kungen var intresserad av jakt liksom alla kungligheter och placerade ut hjortar på norra Djurgården som stängslades in. Ett tag lär det ha varit närmare 200 hjortar och renar här i Hjorthagen. Så småningom trängdes djuren bort av människorna, Stockholm växte och all anslutande mark behövdes till bostäder och industrier. Här ligger fortfarande en del av Stockholms frihamn som invigdes 1886 och bara några år senare byggdes de första egentliga bostadshusen på platsen.
Namnet Artemisgatan äger en speciell historia som både har med hjortar att göra och går tillbaka till antikens Grekland då Artemis var tvillingsyster till Apollon och jaktens Gudinna. Hennes favoritdjur var hjorten – i Rom kallades hon ”Diana”. Allt hör ihop för föreningens andra adress är Dianavägen och att sedan Skogvaktargatan sluter föreningens bostadsrum förefaller sedan bara naturligt.
Under 30 talet skedde en modernisering av hela området från Stockholms Östermalm ner mot Värtahamnen och Ropsten. Den nya tiden var här och funktionalismen hade precis nått de svenska arkitekterna och Hjorthagen hade stadsplanerats redan 1917.
Det finns många goda exempel på funkisens smalhus i Hjorthagen. Ljusa, vackra och fortfarande moderna och där bostadsrättsföreningen Dubbelbössans arkitektritade smalhus kanske är de mest representativa trots att de byggdes några år efter funkisens storhetstid, men ritades av en av dess förgrundsgestalter Edvin Engström som från början utbildade sig till ingenjör och först senare tog arkitektexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan (1920). Han vigde sitt yrkesverksamma liv åt att ge form åt Stockholm och fortfarande idag, fyra decennier efter hans död, reser arkitekter från hela världen för att titta på husen han ritat.